turs

tjejen som får mitt hjärta dunka en extra gång, tjejen som får mig le så fånigt när hon pussar mig, tjejen som jag alltid gillat, tjejen som jag är kär i, tjejen som gör mig hel, tjejen som får mig känna mig älskad. mitt liv, flyttar till spanien, och jag har aldrig känt mig så här nere, och jag har aldrig tyckt att någonting vart så orättvist som nu.
jag brukar försöka finna de posetiva i ett problem när jag är ledsen, eller iallafall vara stark & tänka att det här klarar jag av. för första gången sen jag gick i 6:an så känner jag av en känslan igen, att jag vill inte klara av det här, de går inte att klara av de här. det är så orättvist, de är inte menat att allt det här skulle ta slut nu. allt har vart så perfekt, jag har fått vara hel för en lång tid. allt är så oavslutat känns det som, jag orkar inte ens röra mig förtillfället, jag vill inte ens gå ut. nu gör jag någonting jag alltid säger att man inte ska göra, flyr från problemen. de kommer ta tid att bli van, just nu vill jag inte ens leva.

jag älskar dig, emelie





(hade fått ägg i håret där)