att vara jag som 13 år, var inte lätt.
kommer ihåg tiden på bilden där nedanför.
kommer ihåg att jag var 13 år, olyckligt kär i en kille som inte ville ha mig längre, de var min första stora kärlek, jag vägrade förstå att han hade gjort slut med mig, jag smsade honom hela tiden som om allt vore som vanligt, tyckte han var så snäll, vägrade förstå att den där charmiga killen bara var på låtsas, att han inte var som killarna innan, som stannade i hundra år med kanske en puss i månaden för att man var så blyg, kanske inte ens så mycket pussar (haha) kommer ihåg att jag inte trivdes ett dugg med vem jag var, men jag försökte så gott som jag kunde eftersom att de var just den tjejen som han hade gillat en gång.
jag var 13 år, väldigt osmart, var knappast mig själv, gjorde exakt allt som killen sa åt mig att göra bara för att han skulle tycka om mig, jag tjänade ju ingenting på det, förutom sömnlösa nätter. han måste vart otroligt glad & känt sig älskad med tanke på hur många tårar jag föll för hans skull. de första gångerna jag ''utnyttjades'' fattade jag inte att han egentligen inte gillade mig, jag trodde jag hade honom igen så varenda gång jag gick hem ifrån honom efter att ha fått en massa kyssar log jag, jag var så glad. efter ett par månader började jag inse, hur utnyttjad jag blev, hur jävla mycket jag förstörde för mig själv genom att träffa honom, de slutade med att varenda gång jag gick ifrån honom gick jag & halvgrät påvägen hem med tanken på att han inte älskade mig på det sättet som jag älskade honom.
jag önskar jag fortfarande hade bra kontakt med honom, så jag skulle kunna säga åt honom vilken idiot han var som höll på med mig sådär när han anade hur han kunde få mig att må, men eftersom att vi inte har någon kontakt skulle han inte ta åt sig ett skit.
men om jag vore 13 år igen med de tankar & åsikter jag har idag, skulle jag satt på mig vilka kläder jag ville till skolan, jag skulle inte stå framför spegeln & tänka ''undra om han tycker jag är fin idag'' jag skulle tänkt efter på vad han gjorde emot mig, gå hem till honom & ge honom en spark mellan benen (haha) så att alla hans förhoppningar om att jag på nått sätt skulle runka av honom krossades.
samtidigt så är jag på nåt sätt glad över vad de var för någon jävla äcklig skit jag var med om som nyfyllda 13 åring. de har fått mig att inse idag, att jag har haft en kille till idiot en gång i tiden, som fått behandla mig som skit, vilket aldrig kommer hända igen. jag kan även också sätta på mig vad jag vill till skolan & utanför utan att bry mig om någon tycker jag ser ut som en idiot. tack vare allt som har hänt så vet jag nu, att om en pojkvän/flickvän eller kompis älskar än, så bryr den sig inte ett dugg om vad man har på sig, om den gör det & dumpar än, så är den personen inte rätt för än överhuvudtaget. jag har lärt mig att tycka om mig själv för den jag är, jag klär mig hur jag vill, och jag är inte ens lite rädd eller osäker över att köpa någonting som någon annan kanske tycker ser konstigt ut medans jag tycker det är as snyggt. så till alla rädda och osäkra människor, så länge ni tycker om er själva så räknas ingen annans åsikter om hur ni ser ut.
