Dag 2 – Någonting jag hatar att prata om
klockan är över tolv, så varför inte göra detta nu.
(tro inte att jag försöker skriva värsta uppmärksamhets & emo texten nu, och tro inte att jag sitter här deppmode och gråter haha för jag bryr mig inte om detta längre, men hatar bara att få flashbacks ifrån det)
Förr hatade jag att prata om hur mitt liv som 12-13 åring. om vad jag var med om när det gällde killen jag var kär i, det var det värsta att ens nämna tyckte jag, men nu kan jag prata ut om det utan problem.
Men någonting jag nu, och alltid hatat att prata om är mina föräldrars skiljsmässa, fråga mig inte varför eftersom jag inte stör mig så mycket på att dom skildes nu längre, för nu vill jag inte att dom ska vara tillsammans längre. alltid när jag börjar prata med någon om det så pratar jag bort mig, eller så skämtar jag till det, det är väl för att det var första gången jag kände mig så där besviken och chockad på samma gång.
Mina föräldrar berättade att dom skulle skiljas när jag gick i 5:an. jag kommer ihåg den dagen så väl, jag kommer till och med ihåg en blick från mamma, jag kommer ihåg vad vi åt den dagen, jag kommer ihåg tonen i pappas röst när han sa det, jag kommer ihåg vad victor svarade. efter det där gick jag hem till min bästavän, för första gången var jag avensjuk på hur folk hade det i familjen, jag vart avansjuk över att hon inte fått samma besked som jag. jag satt och grät i hennes soffa tills det inte gick att gråta mer. det kändes så konstigt att ena sekuden vara en familj & andra sekunden snacka om hur man ska bo i framtiden.
innan dom berättade varför dom skulle skiljas, satt jag i vardagsrummet & kollade på film. dom bad oss komma in i deras rum för att prata, jag pausade filmen. när dom berättat så gick jag inte ens tillbaka till vardagsrummet för att stänga av den.
den natten så låg mamma brevid mig, jag grät till söms och jag bad till mamma att hon skulle berätta för mig att allt bara var ett skämt, men det var det inte.
det tog ett tag innan pappa flyttade, kommer ihåg den dagen också. under tiden han fortfarande bodde kvar lärde jag känna jouline. det var vår, jag hade sovit hos joulines morfar med henne och cornelia. jag och jouline var vakna hela natten, hon fick mig skratta & vara på humör hela den natten. mamma ringde mig och bad mig komma hem dagen efter, eftersom pappa skulle flytta. jag kommer ihåg att jag gick hem tidigt på morgonen, det var varmt ute och jag hade på mig i<3me tröjan jag haft på mig under natten och ett par vita tights, jag gick där på ateljevägen. en dag, bara en dag förändrade alla de 12 åren jag hade levt då. jag smet där ifrån så fort jag kunde och sov hos jouline en natt till. allting var förändrat.
men jag var/är så tacksam att jag lärde känna jouline mitt i allt det där, hon gjorde mig verkligen glad, och eftersom det skulle ske en förändring i familjen, behövde jag verkligen en förändring i vänskap också. och då hittade jag henne.
jag & jouline dagen efter vi lärde känna varandra.
(tro inte att jag försöker skriva värsta uppmärksamhets & emo texten nu, och tro inte att jag sitter här deppmode och gråter haha för jag bryr mig inte om detta längre, men hatar bara att få flashbacks ifrån det)
Förr hatade jag att prata om hur mitt liv som 12-13 åring. om vad jag var med om när det gällde killen jag var kär i, det var det värsta att ens nämna tyckte jag, men nu kan jag prata ut om det utan problem.
Men någonting jag nu, och alltid hatat att prata om är mina föräldrars skiljsmässa, fråga mig inte varför eftersom jag inte stör mig så mycket på att dom skildes nu längre, för nu vill jag inte att dom ska vara tillsammans längre. alltid när jag börjar prata med någon om det så pratar jag bort mig, eller så skämtar jag till det, det är väl för att det var första gången jag kände mig så där besviken och chockad på samma gång.
Mina föräldrar berättade att dom skulle skiljas när jag gick i 5:an. jag kommer ihåg den dagen så väl, jag kommer till och med ihåg en blick från mamma, jag kommer ihåg vad vi åt den dagen, jag kommer ihåg tonen i pappas röst när han sa det, jag kommer ihåg vad victor svarade. efter det där gick jag hem till min bästavän, för första gången var jag avensjuk på hur folk hade det i familjen, jag vart avansjuk över att hon inte fått samma besked som jag. jag satt och grät i hennes soffa tills det inte gick att gråta mer. det kändes så konstigt att ena sekuden vara en familj & andra sekunden snacka om hur man ska bo i framtiden.
innan dom berättade varför dom skulle skiljas, satt jag i vardagsrummet & kollade på film. dom bad oss komma in i deras rum för att prata, jag pausade filmen. när dom berättat så gick jag inte ens tillbaka till vardagsrummet för att stänga av den.
den natten så låg mamma brevid mig, jag grät till söms och jag bad till mamma att hon skulle berätta för mig att allt bara var ett skämt, men det var det inte.
det tog ett tag innan pappa flyttade, kommer ihåg den dagen också. under tiden han fortfarande bodde kvar lärde jag känna jouline. det var vår, jag hade sovit hos joulines morfar med henne och cornelia. jag och jouline var vakna hela natten, hon fick mig skratta & vara på humör hela den natten. mamma ringde mig och bad mig komma hem dagen efter, eftersom pappa skulle flytta. jag kommer ihåg att jag gick hem tidigt på morgonen, det var varmt ute och jag hade på mig i<3me tröjan jag haft på mig under natten och ett par vita tights, jag gick där på ateljevägen. en dag, bara en dag förändrade alla de 12 åren jag hade levt då. jag smet där ifrån så fort jag kunde och sov hos jouline en natt till. allting var förändrat.
men jag var/är så tacksam att jag lärde känna jouline mitt i allt det där, hon gjorde mig verkligen glad, och eftersom det skulle ske en förändring i familjen, behövde jag verkligen en förändring i vänskap också. och då hittade jag henne.
jag & jouline dagen efter vi lärde känna varandra.
Kommentarer
Trackback
