Your words in my memory Are like music to me

emelies & kerstins hus är tomt. kerstins rum såg så anorluna ut när det var sådär tomt, och de kändes inte som om vi var ''hemma hos dom'' när vi var inne på deras hotellrum. jag börjar undra nu som allra mest hur fan jag ska klara mig, imorgon är det bara 5 dagar kvar, tiden går så fort, var det inte en månad nyss?
ska ta vara på den sista tiden nu.

iallafall, just nu ligger jag i sängen för mig själv & dricker cola. usch, vad jag hatar att sova hemma själv utan någon kompis.




Kommentarer

Du e cool om du kommenterar:

Doris kanske?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (nedå den publiceras inte)

Jag kollar din blogg :)?:

Skriv på :D:

Trackback
RSS 2.0