turs

Skolan idag var ett helvete, jag ville bara smsa till er och be er komma så vi kunde göra nåt tillsammans, jag har gråtit tre gånger i skolan idag, och nu sitter jag och gråter så mycket som jag aldrig gjort förut, aldrig. jag klarar mig inte utan er, jag känner så väl att någonting tagits ifrån mig, någonting som gjort mig hel. de personer jag inte klarar mig utan flyttar till ett annat land. ni anar inte hur tacksam jag är över att jag lärt känna er, ni får mig alltid bli glad, och ni har gjort mig till världens lyckligaste människa, och det är så jävla orättvist att jag inte ens kan förklara att just ni två flyttar. de har gått en dag, och jag vill inte ens uppleva resten av alla dagar utan er. när jag träffar er igen ska jag krama om er och aldrig släppa taget igen.

jag orkar knapt tänka på den stunden, när vi stog där och taxin kom, vi stog och grät, eran mamma sjöng på dendär låten på spanska, som på svenska blir typ nåt med ''min vän, när du försvinner försvinner en del av min själ'' den sista kramen från kerstin och sista pussen av emelie. att se er sitta där i bilen ledsna, och sen åker ni där ifrån & vinkar till oss. jag grät så jag nästan skrek, jag kunde inte ens prata. det känns som om att jag kan träffa er när jag vill, som vanligt. men det kan jag inte. jag gör vad som helst, snällasnälla kom tillbaka.