Dag 09: Detta ångrar jag

Gud. det finns så mycket i mitt liv jag ångrar, de finns så många gånger jag velat spola tillbaka tiden & förändra någonting. men när jag tänker efter nu, så kommer jag på en grej som jag ångrade så mycket att det gjorde ont förut, en kärleksgrej. jag grät av ånger hela tiden. jag ångrar mig inte riktigt idag, jag mår inte dåligt över de nu, men på nåt sätt ångrar jag de kanske, för att saker hade kanske sett anorlunda ut, mitt liv kanske inte hade blivit så ''deppigt & emo'' en viss period.

iallafall, sommaren 09 så träffade jag en kille som jag blev skit kär i, kommer ihåg att jag rös en gång när han rörde mitt ben (palla mig) men samtidigt var han på g med en annan tjej. de var på mitt landställe allt de här hände eftersom han också har landställe där. sen när jag & jouline åkte hem till stockholm så gjorde han också det, han ringde mig väldigt ofta kommer jag ihåg & jag försökte trösta honom för han var ledsen över vem han skulle välja mellan oss två eller nåt sånt där. han sa att han gillade mig. jag och jouline åkte dit han bodde, och kom en timma sent hem till mig, mamma vart galen. sen dagen efter sa han att han skulle välja den andra tjejen pga några anledningar jag inte kan ta upp här, vilket gjorde mig chockad & ledsen på samma gång eftersom e inte verkade så, men han sa att han gillade mig fortfarande. dagen efter det tror jag de var, som han ringde mig & frågade om jag kunde åka dit han bodde så vi kunde prata med varandra,men jag sa att jag inte hann för jag skulle vara hemma om ungefär en timma, och jag skulle komma försent hem igen. han tjatade men tillslut så skulle han & hans kompis åka till sundbyberg istället. vi satt på perongen & de var en kvart kvar tills vi skulle vara hemma. dom råkade ta fel tåg, tåget dom tog gick inte till sundbyberg. dom var en station från sundbyberg och nästa tåg mot sumpan kom om typ en halvtimma, vi kunde tagit ett tåg en station, och ta risken att komma försent, tåget skulle komma om typ 5 minuter. men jag sa nej, jag ville inte komma sent hem, jag sa nej hela tiden.

han blev jättesur på mig, och efter de fick jag ingen till chans att prata med honom som jag ville så mycket sen. jag ångrade mig redan när jag såg tåget komma där. och de var nått jag låg & grät och ångrade i typ flera flera månader, att jag inte åkte en station och kom försent en kväll bara. men de är nåt jag kommit över nu eftersom jag kommit över killen, men jag ångrade mig så länge för de där och jag anklaga mig själv hela tiden. menmen som sagt livet går vidare:)

kommer ihåg hur ont i hjärtat man hade just den där tiden.

Kommentarer

Du e cool om du kommenterar:

Doris kanske?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (nedå den publiceras inte)

Jag kollar din blogg :)?:

Skriv på :D:

Trackback
RSS 2.0