till hanna
hanna, jag vet nästan säkert att det är mig du menar i din blogg. & du vet själv hur mycket jag hatar att bråka. idag kunde inte jag träffa dig, & jag vet att det har hänt många gånger förut. & det är ju inte så att jag inte vill träffa dig, varenda gång vi ska träffas så är det alltid nått som e i vägen för mig, som jag bestämt & jag är ledsen att jag alltid råkar bestämma dagar med dig då jag inte kan. du påstår att jag ljugit, eller nått sånt där, & att jag inte längre finns i ditt liv pga att jag skulle på bio med min mamma? & det sa jag till dig för en vecka sen typ när vi bestämde att jag skulle det kanske & nu blev det så. förlåt, jag vet att jag alltid sårar dig då, & jag förstår. men hur tror du jag känner det då? när du skriver ut sånt där i din blogg som om jag typ sagt upp vänskapen med dig & vore falsk typ? fick bara lust att skydda mig själv nu, för alla andra gånger du gjort så mot mig så har jag försökt att inte säga nått för jag gillar inte att bråka. & du förstår inte hur jag känner när du skriver sådära för jag dissar ju inte dig med mening. 
